Scenen föreställer ett dyrbart inrett herrum, hållet i mörka färger. Framåt rampen ett skrivbord med stolen inåt scenen till. En fåtölj i närheten. Dörr i fonden bakom skrivbordet.
SVEN SIVARD kommer in, går ett slag över golvet fram till fönstret, genom vilket han ser ut. Sedan till skrivbordet, där han sätter sig. Stöder huvudet i handen och ser framför sig med en skarp blick, till synes upptagen av en stark tanke. Han ger intryck av att vara en inåtvänd, grubblande natur, hypernervös. — Öppnar en skrivbordslåda och tar upp en revolver, som han laddar. Härunder har dörren i fonden ljudlöst öppnats och BENGT VALLNER, som på den mjuka mattan smugit sig fram bakom Sivard, kastar sig över honom och rycker till sig revolvern, som han blixtsnabbt stoppar i sin bröstficka.
SIVARD
(springer upp och de två männen stå flämtande mot varandra).
Du! — Du! — Vet du inte, att när jag går hit in i mitt arbetsrum, så är det för att få vara ensam? — Med vad rätt tränger du dig på mig?
VALLNER.
Med vänskapens rätt.
SIVARD.
Och överfallet på min person?
