36
VALLNER.
Också med vänskapens rätt! — Sven, tror du att jag är din vän?
SIVARD.
Du har åtminstone den rätta hänsynslösheten och oförsyntheten.
VALLNER.
Vad menar du?
SIVARD.
Vad jag menar? Jo, bara det att man av en främling bemötes med respekt och inte behöver frukta någon ogrannlaga inblandning i sina angelägenheter, men en vän — han gör som du — tränger sig på, blandar sig i sådant, som inte angår honom, och söker vrida allt efter sin vilja. — Hur vågar du lägga din måttstock på mina handlingar och döma över dem?
VALLNER.
Därför att jag vet, att jag handlar rätt. Jag är inte ett ögonblick tveksam om den saken. Och bakom mig står din hustru.
SIVARD.
Min hustru? — Är det överenskommet spel er emellan — en komplott?
VALLNER.
Ditt hälsotillstånd har länge oroat oss — vi ha givit akt på dig — din nervösa överretning
