Den här sidan har korrekturlästs
41
VALLNER.
Jag har sagt det förut. Därför att du är sjuk — därför att du har ont i sinnet mot dig själv.
SIVARD
(spänt).
Endast därför? Du döljer ingenting?
VALLNER.
Nej, endast därför.
SIVARD.
Låt mig då gå, min vän. — Du är alldeles på villspår — jag har ingen tanke på att skada mig själv.
VALLNER.
Du glömmer vapnet, som du laddade och som jag tog ifrån dig.
SIVARD.
Det är inget bevis!
VALLNER.
Jo, i mina ögon.
SIVARD.
Har du inte tänkt på, att jag kan sätta hårt emot hårt, att det är jag som äger att befalla här i huset — att tjänstfolket är mig tillgivet och att jag kan låta kasta ut dig och dina hejdukar.
(Går hotande emot honom.)
VALLNER.
Inte så, Sven. Jag är starkare än du, och vaktarna äro varskodda. Ropar jag, så komma de in.
