48
VALLNER.
De kunna försvaras.
SIVARD.
Under alla förhållanden?
VALLNER
(sökande).
Ja! — Nej! Jag gör ett undantag — två! Oskulden får icke förföras, och det får icke vara äktenskapsbrott.
SIVARD.
Men annars?
VALLNER.
Ja! Det är en naturlig drift och hos mannen så stark, att han måste tillfredsställa den för att inte förbrinna. Jag finner det om inte tilltalande så dock ursäktligt. Vad två människor utan tvång äro eniga om och föreha, det är deras ensak. Värt fördömelse är det inte — ingens rätt trädes ju för nära.
SIVARD.
Du menar att man — låt oss säga du utan skrupler — kan inlåta dig i kärlekshandel, endast motparten är en tillräckligt dålig kvinna.
VALLNER.
Ja, ungefär så.
SIVARD
(fixerar honom).
Än om älskogen sätter frukt? Om det blir barn?
