53
upp och en ung man smög in. Han kom fram till sängen där jag låg oförmögen att röra mig ur stället eller att ropa på hjälp. Ett knivblad blänker i hans hand — han böjer sig fram över mig och jag stirrar in i hans ondskefulla ansikte. I detsamma han hugger till, vaknar jag med ett ångestskri, badande i svett.
(Torkar ansiktet med näsduken.)
VALLNER.
En obehaglig dröm, men lätt att förklara. Man ligger på hjärtsidan, eller man har varit oförsiktig i matväg.
SIVARD.
Om du vore bibelkunnig, skulle du kunna nämna ännu en tänkbar orsak. Eller kanske du känner till det där underliga påståendet i Jobs bok: I drömmen och i nattlig syn talar Gud till människan.
VALLNER.
Amsagor!
SIVARD.
Kanhända och kanhända inte! Men vi lämna det därhän — det är utan betydelse för min historia. — — — Det var alltså min dröm. Det där ansiktet, i vilket jag läst bottenlös råhet och lastbarhet, föreföll mig på ett sällsamt sätt bekant. Det gjorde sig ständigt påmint och på ett plågsamt, oroande sätt. En dag, när jag stod framför spegeln, slog det mig, att ansiktet påminde om — mitt eget!
