56
SIVARD.
Du har ett makalöst sätt att enkelt och lättvindigt lösa alla svårigheter. Men annars vet du väl, att en far ingen rätt har till sitt oäkta barn?
VALLNER.
Sådant där gör man upp i godo. Fosterföräldrarna ville naturligtvis gärna bli kvitt försörjningsbördan —
SIVARD.
Nej, de ville inte det! De hade inga egna barn och fostersonen blev dem kär och omistlig. På omvägar, för att inte själv bli sedd, bjöd jag dem pengar men blev avsnäst.
VALLNER.
Det var i alla fall ett vackert drag av dem. Det är kanske bra och hyggliga människor.
SIVARD.
Nej, det är det inte. De äro inte straffade, men det är råa och hårda naturer. Du skulle se slaktaren misshandla kreaturen, som han köper till slakt — hur han lär min son detsamma — och att hantera kniven!
VALLNER.
Jag ber dig låt oss lämna det här ämnet — det är så ytterst plågsamt och det kan ju i alla fall inte leda till något. Det hetsar upp dig —
SIVARD.
Du måste veta vad jag lidit, du måste det för att kunna förstå mig och bliva villig att lämna
