Scenen föreställer ett rum i ett tredje-fjärde klassens hotell i storstad. Möblerna klädda med röd skamfilad plysch. En luggsliten orientalisk matta på golvet. Till vänster stå två stora bäddade sängar med nattduksbord emellan. Över bordet hänger en ringledning. Till höger toalettspegel, fönster och framåt rampen till en soffa. Dörr i fonden.
Dörren öppnas av städerskan, som vrider på elektriska knappen vid dörrposten och tänder taklampan. Tar långsamt av överkasten på sängarna. Strax efter henne v. Skantz och hans hustru, följda av vaktmästaren, som bär några större och mindre resväskor av läder. Städerskan mönstrar under sitt arbete ogrannlaga de resande och går sedan långsamt ut. Vaktmästaren gör sig ingen brådska, och när han ställer undan väskorna, sneglar han nyfiket på de resande, som taga av sig ytterkläderna och hänga upp dem eller lägga undan dem på någon stol. De resande göra ett distingerat intryck och bryta bjärt av mot rummets sjaskiga elegans.
SKANTZ
(som med obehag observerat vaktmästarens oförskämda blickar, otåligt).
Nå?!
VAKTMÄSTAREN.
Jo då, jag är genast färdig!
(Med stötande förtrolighet.)
Behagar herrskapet något att äta — en liten god kallsexa här på rummet kanske?
