82
försökt locka män till giftermål förut, men misslyckats?
GERDA
(kallt).
Nej!
SKANTZ.
Lätt sagt det lilla ordet, men är det också sant?
GERDA.
Vet du vad du gör, Philip?
SKANTZ
(med ångest).
Jag kan inte hjälpa det — jag måste ha visshet. Förstår du inte, att ovissheten är helvetet. Allt är möjligt — det rysligaste, det fasansfullaste. — Jag går som i mörker — misstänkta individer snudda förbi mig, utan att jag kan gripa dem. Jag trycker hjärtligt en mans hand, samme man som kanske en gång varit min hustrus älskare, och nu hångrinar i sitt inre. Säg mig namnen, så att jag kan undvika de djävlarna eller strypa dem. Fen du har ju levt ett lustigt liv, du?
GERDA
(trotsigt).
Kanske — fast helt säkert inte på långt när ett så glatt som du!
(Skantz lyfter sin hand mot henne.)
Nå, varför slår du inte till. Är du rädd? Du som är så tapper i ord! — (Slår om.) Å, Philip, vi äro galna — vi älska varandra och äro
