85
GERDA.
Vilket ömkligt och småsint släkte ni män äro! Hur glupska för egen räkning! Hur snåla och gnidiga när det gäller andras rätt! — Ni älska kvinnlig dygd! Ja, hos er hustru, er mor, er syster, därför att ni äro rädda att bli vanhedrade genom dem! — Men säg mig du, om ni har försyn för andras hustrur, andras mödrar, andras systrar — generar ni er för en kärlekshandel med bästa vännens viv? — Ni vill ha renhet i livet, och ni sprider orenlighet omkring er! Ni jagar oskulden som jägaren villebrådet för att förgöra den — det är det ädla målet för all er kärleksträngtan. — Men när någon annan kommit er i förväg, vilken uppståndelse, vilken sedlig harm, vilken jämmer!
SKANTZ.
Jämmern passar inte äkta mannen illa, när det finns andra män som — köpt hans hustrus gunst!
GERDA
(tar sig åt hjärtat).
SKANTZ.
För var har du annars fått medel till det luxuösa liv du fört? Din lön som skådespelerska kan knappast ha räckt? — —
GERDA
(kyligt).
Nej, du har rätt.
SKANTZ.
Jag träffade! — Nej — inte det, Gerda!
