Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
August Strindberg.
Din ungdomsvår var mulen som en höst,
men sökande du fann dig själf omsider;
»de vilda drömmarne» om nya tider
ur målbrott löste stämman i ditt bröst.
Du sjöng: i tyglad styrka klang din röst,
där ekot darrade af seklets strider . . .
Och öfver scenen Gert mot bilan skrider,
och Jacques får hos Margreta frid och tröst.
