Sida:Efterlemnade dikter.djvu/104

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
95


Jag vill jubla, jag vill sjunga,
missmod vet jag icke af —
Eja, lustigt ut att gunga
på det friska, fria haf!

Öfver svallen vagga slupen,
ila fram med spända skot
och utöfver gröna djupen
fagra kuster styra mot!

Ö jag ser som fjärran gungar
bortom vredgad böljas brus —
rosenbuskar, lagerdungar
hägra fram i middagsljus.

Där på ön får sjöman glömma
stormarna i säker hamn
och sin trötta tinning gömma
i en varm och trofast famn.