Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
och mödans son, ej mer en träl
vid bänk och ässja smidd,
i morgnad styrka blickar ut
mot himlens fria vidd.
Han träder fram . . . På honom främst
sitt ansvar tiden lagt,
med dåd och styrka bryta väg
för andens fria makt.
Hans värf det är, att spränga grund
för nya tidehvarf,
och tåligt, bland de månge en,
att mura hvarf på hvarf.
Han ser att randas skall en dag,
då nattens dimma flytt,
en folkens stora jubeldag,
då allt skall varda nytt;
då kvinnan stiger, stark och fri,
vid mannens sida opp,
en dag, då barnen bärga skörd
af fädrens tysta hopp.
