Sida:Efterlemnade dikter.djvu/114

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
105


Bjällrorna klinga och drifvorna knarra:
orgeltoner i vinden darra.

Fram genom skogen å snöig led
glider ilande slädens med.

Kyrkofönster från fjärran glimma,
glimma klart genom frostig dimma.

Jublande klang under kläpparnas fall!
Det ringer till otta från kyrkovall!


*    *    *


Skarorna komma helgdagsblida,
unga och gamla sida vid sida.

Portarna öppnas och orgelbrus
vaggar emot dem ur strålande ljus.