Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Fjärran i öster bak snöiga stammar
himlabrynet glödande flammar.
Det ringer till otta från gäll till gäll
för rik mans slott och för fattig mans tjäll.
Det ringer till grafven det år som flyktat,
sol som sjunkit och dag som lyktat.
Det ringer in med ljungande slag
en andens ljusare arbetsdag.
Det ringer till glömska det murknade gamla
som tiden dömt och som måste ramla.
Det ringer till otta, till godt nytt år.
Det ringer siande folkens vår . . .
