Sida:Efterlemnade dikter.djvu/117

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
108


Det ringer till glömska de forna strider.
Det ringer frid öfver bättre tider!

Det ringer mörkret ur alla land. —
Men solen stiger vid österns rand.

Det glänser som eld öfver tempeltinne;
men ljusen från altaret blekna inne.

Och se! en strålande solskensfors
sköljer blodet från Golgatas kors. —

1884.