Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Han kunde aldrig glömma tålsam blick,
som klarhet likasom från ofvan fick . . .
Och nu han såg, hur öfver nordens ekar,
som segertecken, judakorset pekar.
Och sina stamförvanter, släkt till släkt,
han såg otaliga som vågor vandra,
den ena skaran följande den andra
från arla morgon och till aftonväkt . . .
Och korsprydd fana bars i vindens fläkt.
Då spratt han upp . . . Ifrån palatsets salar
han hörde: »Nu är världens herre död!»
Han blickade mot morgonrodnans glöd
och såg det dagas öfver berg och dalar.
1888.
