Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Orangens blommor andas ut
sin aftonbön,
ett ljudlöst Salve o regina
till naturen.
O, lugn — frid!
Bjud dina vilda tankar somna in,
att icke något jämnviktsstörande
pulsslag från hjärtat
störer den hvilande själen.
II.
»Säg mig, hvad viljen I, stjärnor?
Hvi vänden I åter hvar afton?
I himmelens nattliga blomster,
hvad viljen I? Svaren. —
Då sväfvar en gnista, ett sken genom rymden,
som slocknar i djupen.
