Sida:Efterlemnade dikter.djvu/155

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
146


ensam, oförstådd, vid de stengrå stränder,
skuggan af en själ, af en fridlös kvinna,
af en lesbisk mö, som förgäfves sökte
                två sig i Lete.

Döpt i tårars eld och i toners välljud
stiger då en sång mot den bleka himlen,
sång, som väcker ömkan hos själfva klippan,
                klagande toner.

1888.