Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och slika skapelser,
sällsamma, vilda,
jagade för stunden
sorgen hans på flykten.
Hopen hånlog;
men Oddur sig byggde
en löjets värld
öfver tårarnas jord.
Å bår ligger Oddur . . .
Hans brustna blickar
följa flyende
andens färd.
Hvila nu får han
lugnt i en värld,
den han ej mäktar
fagrare forma.
Men du, som nedåt
lifvets flod
flyter, sofvande,
mot dödens mynning,
