Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Tala till mig blid och stilla
dina ljusa, milda ord,
där tårarna glimmande skälfva,
drag mig så med det lätta flor
af din tankes ljudlösa suck.
O! men hämma ögats tårar,
hämma barmens minsta suck.
Ty tåren ses, sucken höres,
och att jag dig har smärta vållat
må väl jag ana, men aldrig veta,
aldrig veta.
1887.
