Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Gambettas likfärd.
Öfver öde boulevarder skiner januarisol,
skiner öfver Julistoden, öfver Panteons kupol,
skiner öfver tysta skaror, led vid led och man vid man. —
Och han nalkas, triumfatorn, dragen af sitt svarta spann.
Bäddad under ros och lager, svept i Frankrikes banér,
sofver han den sista sömnen, sofver att ej vakna mer.
Hälsande den store döde, sjunker florhöljd fanans flik,
och de tysta bataljoner skyldra för Gambettas lik.
