Sida:Efterlemnade dikter.djvu/31

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
22


Ty att vi mötas under eget tak
ett märke är, en milsten som vi grunda,
en seger, vunnen utan vapenbrak,
i ärlig kamp för tiderna som stunda.

En seger? Ja, de ringa och de små,
som dagens tunga draga förbisedda,
bevisat att de storverk ock förmå,
af andens kraft på sina vägar ledda.

Ett hus allenast? — Hvadan detta rop
om storverk då? En sal för gillegamman?
Men många slantar måste trilla hop,
förr’n dessa stenar slöto sig tillsamman.

Och hvad vi mäktat redan till i dag
en varsel är som bådar nya tider.
Vår styrka växer, och med friska tag
vi gripa in i hjulen, hvad det lider,