Sida:Efterlemnade dikter.djvu/33

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
24


Det är på oss historiens vilja lagt
att bära upp århundraden som randas.
Och då — »Stå stark du ljusets riddarvakt»
och vet att redan morgonluft du andas!

Och när en gång den nya dagen bräckt
och solens skimmer dimmorna fördelat,
då samlas här en tacksam eftersläkt,
som minnes oss och allt hvad godt vi velat.

Måhända våra barnabarn — hvem vet?
Den makt ej finns som slikt skall uppenbara.
Men om vi sträfva fram i trofasthet,
för deras dom ej varder svårt att svara.

De skola bärga hvad vi tåligt så.
De skola se de murkna murar ramla;
där vi blott undrat, skola de förstå
och se i klarhet, där vi skygga famla.