Sida:Efterlemnade dikter.djvu/41

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Ett gammalt ämne.

Vid Publicistklubbens årsfest 1889.


Ännu ett glas . . . om ock ej första gången
den skålen höjes i ett festligt lag — —
Ett gammalt ämne, evigt ungt i sången,
vill äska tystnad vid en lyras slag.

Ett gammalt ämne . . . Men hur världen larmar,
den aldrig tysta kan det minnets röst
som hviskar tyst om mjuka modersarmar,
som slöto älsklingen till huldrikt bröst.