Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
En vindfläkt vaggar den spirande säd,
och ljuflig är juninatten . . .
De susa, de lummiga benvedsträd
vid fjordens stålblåa vatten.
De hviska att en gång ära och gull
förrostas och mista sitt skimmer,
att älskog och lycka bäddas i mull,
så ingen fröjden förnimmer.
Förgängelse endast och dödens bud
i åldriga kronor klaga . . .
och vinden förtäljer i sorgsna ljud
Axels och Valborgs saga.
