Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Men timmarne ila, där rodnar snart
en strimma i blod mot öster,
och dagen stiger strålande klart
vid jublet af fåglaröster.
En saltbris krusar den blanka våg,
det doftar från blommande ängar . . .
Men ännu dallrar i drömmarens håg
ett eko af skära strängar.
1888.
