Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Och snart skall drifvan sänka sig på nytt
utöfver kullen, som i dag vi runda,
och våren komma sedan vintern flytt
och årsmot gå och nya årsmot stunda.
Så småningom skall denna gång som förr
den bittra sorgen blifva oss en vana . . .
Men, o! ditt minne gläntar på vår dörr
kanske när minst vi vänta det och ana.
Och hågkomst sväfvar efter hågkomst fram,
det ena draget följer på det andra,
än glad en bild och än en allvarsam
och tonfall, som berömma eller klandra.
Du skall oss vara nära dag från dag,
igenom lykta dörrar skall du sväfva . . .
Och kring de älskade, de blida drag
de år, som gå, ett helgonskimmer väfva.
