Sida:Efterlemnade dikter.djvu/86

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Vid Gustaf Staaff’s graf.


När en faders stämma talat
invid sonens bår,
borde andras saknad tala
blott ur ögats tår;
men en blomma dock jag ville
lägga där invid
och från vänner öfver minnet
lysa ett »Guds frid!»

Inga stolta framtidsdrömmar
gäckades väl nu;