Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— Och timma kom, och timma skred,
men utåt snöig byaled
kaplanens lampa lyste
från ruta fäst i bly.
Han undrade, där tyst han stod
vid fönsterpostens list,
hvad i en framtid förestod
den lille som kom sist. —
Hvad öde månde varda hans?
En värja? En magisterkrans?
Kanhända tiggarstafven
i fattigdom och brist?
Men in i kammarn näst bredvid
han sakta smög på tå
där, mor och son i stilla frid
nu slumrade de två —
Han satte sig vid bädden ned
och trampade på vaggans med,
och öfver rynkad panna
en ljusning drog sig blid
