assessor Crusenstolpe. Om jag, i händelse åtal göres, blir fäld eller frikänd, vet Gud allena. Dock hoppas jag det senare; ty Östergötlands domare — jag säger detta med stolthet ― äro icke så oberoende af lagen, som Stockholms åklagare af logiken.
Att någon skriftställare med vett och vilja begår ett majestätsbrott, synes mig vara otänkbart. Han bör at regeringsformen känna, att, äfven om konungen skulle personligen hafva felat, det blott är rådgifvarepersonalen, som bör drabbas af klandret. Och detta svenska grundlagsbud står ju dessutom i sådan enklang med hela vår uppfostran, att det förefaller oss som en gammal barndomsbekant, då vi, vid mognare ålder, träffa det i regeringsformen. Här t. ex. en skolgosse oqvädar en bonde eller kastar snöbollar på hans skinnpels, icke är det tungan eller handen, som blifva straffade; utan stjerten, den till brottet alldeles oskyldiga stjerten, får betala kalaset. Imellertid torde det i dessa förbistrade tider, då konung och konselj betyda detsamma, vara nästan omöjligt att undgå majestätsbrott, och publicisten måste akta sig, akta sig, akta sig.
Den andra blixten i Hofkanslerens hand heter — indragning.
Du har ofta och med skäl hört sägas, att våra grundlagar behöfva lagas i grund och indragningsmakten indragas. Vill du göra förtrolig bekantskap med den se- nare, så läs “Skildringar ur det inre af dagens historia,“ der hon blifvit porträtterad med en mästares hand. Du skall finna henne både ömklig och löjlig. Jag, för min del, kan knapt tänka på indragningsmakten, utan att gråta med det ena ögat och skratta med det andra. Men till dess hon faller och faller på sin synd, måste publicisten akta sig för henne, och är han ett kräk, så går det af sig sjelf och han behöfver ej anstränga sig alls.
Slutligen måste publicisten akta sig för att akta sig så, att någon märker, att han aktar sig. Han måste förstå, att med ledighet svänga sig bland de svårigheter, af hvilka han omgifves, lik en flicka, som dansar på ägg med raska steg, med smidig fot, och utan att krossa ett enda. Så, min vän! står det ungefär till med tredje statsmakten och dess representanter.
Sedan nu korrespondensen oss emellan börjat, önskar jag, att missgynnande omständigheter ej måtte för hastigt
