föranleda dess afbrott. Jag har mycket att meddela dig, till och med åtskilligt om min egen värda person. För denna gången må det vara nog, om jag säger dig, att vederbörande hafva, under den senare perioden af mitt lif, haft all möda ospard, för att få mig smal och mager, som ett utropstecken efter “Gif oss vårt dagliga bröd!“ Men de hafva ej lyckats, jag har tvärtom gjort dem den förargelsen, att blifva trind och fet, som ett o i “O Gud! vi lofve dig!“
Lef väl, min vän! och helsa hjertligt till hustru och barn.
Inbjudning till prenumeration[1].
(Teatern föreställer ett högvälboret förmak, innehållande diverse Hans Nåder och Hennes Nåder. Östgöta korrespondenten, med Fortunati hatt på hufvudet — och följakteligen osynlig, står midt på golfvet. Han har infunnit sig af nit för vetenskapen; ty han studerar zoologi.)
Hans Nåd A: Har ni läst Östgöta korrespondenten?
Hans Nåd B: Den gemena tidningen!
Hans Nåd C: Det brutala bladet!
Hans Nåd D: Jag läser aldrig Östgöta korrespondenten.
Östg. korresp. (för sig sjelf): Utom när du är ensam och dörren väl stängd.
Hennes Nåd E: Jag läser den, men toge jag i den, skulle jag smutsa fingrarna. DerfÖr nyttjar jag tång.
Hennes Nåd F: Jag har förbjudit mina döttrar att läsa den, alltsedan der var införd en oanständig artikel af Schleiermacher, med titel “Katekes för ädla qvinnor“.
Östg. korresp. (för sig sjelf): O fänad, fänad!
Hans Nåd A: Han lemnar ingen i fred.
Hans Nåd B: Han skrifver om biskopen.
Hans Nåd C: Han skrifver om domprosten.
Hans Nåd D: Han skrifver om landshöfdingen.
- ↑ Ur Östgöta korrespondenten 1838.
