känslan, och gaf S:t Clara kloster. På första raden suto verkligen två eremiter, ensamma, tysta, försänkta i betraktelser, genom lorgnetten, men med dem kunde de icke upptäcka någon annan än en symamsell, som gått på spektaklet, för att i nunnorna beundra dygden, och som, ehuru qvinnan visserligen är skapad af ett refben, dock var oförlåtligt mager, nästan magrare än kongl. teaterns repertoar. Hvilket vill säga mycket.
Herr Baur och familjen Rosenbaum hade anländt till staden, äkta natursångare, direkte från Hamburgerberg och Dyrehaven, tyrolare födda vid Östersjön, gaphals-talanger af första ordningen, musikaliska genier, som kunna jodla ända ner i djupet af magmunnen! Familjen visar sig på gatorna. Mamsellens korta kjortlar och herrarnes bandvippor ådraga sig allmän beundran af en mängd hyggliga och städade gatpojkar.
Vidare har sällskapet inträffat i en vagn, skapt ungefär som salig Noaks ark, och öfver hvars ofantliga lätthet skjutsbönderna mycket utbredt sig. Allt bör således spänna nyfikenheten till det högsta. Intresset för den unga damen, ensam med fyra medintressenter af motsatt kön, gör sig dessutom gällande bland de sköna i stadens sällskapskretsar. “Så ung, så ensam och dock så entourerad!“ hviska mera än ett par rosiga läppar. Ridån går slutligen upp. Herr Baur kommer in, men stannar helt flat. Salongen är tom. Han, den olycklige, som skulle förtjusa i “Rochus Posse“ och triumfera i den “Ungerske höbergaren!“ Han, den trefaldt olycklige, som skulle ha respengar och tärpengar och pengar att betala räkningen på gästgifvaregården!
Stadens eleganter arrangera en bal. Salongen skuras. Messingslamporna skuras. Sex vaxljus köpas för spelborden. Så snart det håller uppe, regna uppbjudningar på stadens promenadplats i Lundgrenska trädgården. Fruntimren öfverkläda läderskor med hvitt siden, och få blåsor i händerna af det tunga arbetet. Allt är ändtligen färdigt. De uppassande pigorna äro behörigen insmorda med pomada. Tekopparna sköljda efter kaffedrickningen på morgonen. Orkestern tutar på läktaren. Värdarne frysa i den stora, tomma salen och se allt emellanåt på klockan. En ställer sig i en vrå och kränger på handskarna.
