Men har en papegoja kunnat blifva en professor, hvarför skulle ej en kongl. sekter kunna blifva en katt? Metamorfosen är icke så stor, som du föreställer dig, min kära Jonas. Kattens steg gifva intet ljud, och kongl. sekterers steg, dem de taga i sina förmäns trappor, sakna också hörbarhetens egenskap. Prisad vare Gud, att jag alltid visat kattor ett hyggligt bemötande och derför kan af försynens rättvisa vänta mig att blifva hyggligt bemött, om jag sjelf blir en katt med tiden. Välvilliga händer — så hoppas jag med tillförsigt — skola ej saknas, för att stryka mig längs ryggen och smeka mig, tills jag börjar att spinna, eller, hvad som är det samma, tills välbelåtenhetens tremulant tremulerar i mitt innersta. Ej heller skall någon — så hoppas jag åtminstone — fästa papperslappar i svansen på mig och narra mig att snurra rundt omkring, ty sådant är kitsligt mot hvilken katt som helst, men allra mest mot en katt, som varit kongl. sekter.
En akademisk festlighet.
Kurirn hade kommit med underrättelse att en arffurste var född. Universitetet förordnade genast en adjunkt, att hålla tal i anledning deraf. Dag och timme utsattes, och som jag, näst konsten att tiga, högst värderar konsten att tala, var det naturligt att jag skulle infinna mig.
I förbigående må anmärkas, att den akademiska visheten och rojalismen, tillsammans i personlig skepelse vägande sju skålpund, låtit till samtliga nationerna utgå proposition om förärande af ett guldur till gardisten, som ridit kurir. Gulduret skulle ungefärligen hafva följande inskription: Till gardisten N. N. för underrättelse om tillkomsten af prinsen N. N., tacksamligen af studentkåren i Upsala. Förslaget kantrade in genere till följd af sin ohjelpliga dumhet, och in specie till följd af den anmärkning, som en viss student gjorde i en viss nation: Om någon gåfva skall gifvas, så bör den efter omständigheterna vara
