Sida:Eldbränder och gnistor.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs
4
lefnadsteckning.

berömdes för flit, godt uppförande i öfrigt och “godt hjerta“. Ett ännu häftigare uppträde egde rum 1829, då Palmær i hvardagskläder infunnit sig vid en nationens högtidlighet och ej ville medgifva att detta var opassande.

Under begynnelsen af sin Upsalatid slöt sig Palmær till fosforisterna. Ett af hans i Poetisk kalender införda stycken (“Den vansinnige“) smakar något af nyromantiken, sådan den uppenbarade sig hos Hoffmann. Till en början misstänktes han ock af Vitalis för att vara en fosforisternas spion, så mycket mer som han var af Palmblad synnerligen väl upptagen. Men snart bröt han med sina ungdomssympatier och uppmuntrade Vitalis till författandet af det stora dramatiska poemet “Fosforisterna i Olympen“, i hvilket den nya skolans politiska och vittra åsigter gjordes till föremål för humoristisk-satirisk behandling. Handskriften till detta alster blef förstörd, men Palmær har i Östgöta korrespondenten (1839, n:r 35 o. f.) lemnat en redogörelse för planen samt några profbitar på innehållet, såsom äfven är fallet med Vitalis’ numera tryckta persifflage öfver svenska akademien[1].

Bland vittra skolor i Sverige fingo dock fosforisterna fortfarande ett och annat erkännande ord af Palmær, i hvilket afseende vi hänvisa till hans bref till svenska Minerva (n:r 2).

På uppmaning af en vän, hvilken Palmær ända från gymnasieåren var varmt tillgifven, började han att först studera kemi samt sedan matematik och fysik[2]. Till kamraternas lika stora glädje som förvåning, skötte han dessa studier med sådan energi och framgång, att han i kandidatexamen erhöll högsta betyget i nämnda tre vetenskaper. Som en egenhet förtjenar det ihågkommas, att han derjemte erhöll laudatur i teoretisk filosofi (af Atterbom). Hans älsklingsförfattare inom denna kunskapsgren lära varit Spinoza och Fichte. Filosofie kandidatexamen aflade han i juni 1828, disputerade pro gradu 1830 med en af honom

  1. Jemför C. A. Forselius: inledning till den nya upplagan af Vitalis’ skrifter samt G. Ljunggrens minnesteckning af Vitalis i Sv. akademiens handlingar (femtionde delen).
  2. Hans insigter i humaniora kunde nämligen icke räcka till för den tidens kandidatexamen, i hvilken erfordrades approbatur i åtta särskilda ämnen.