På ett ställe talas det om att
»kyssa från din mun förlåtelsen»
På ett annat:
»den första kyssen gaf mig lifvet åter»
En annan gång är det någon som
»kysser hellre mig än tusen änglar»
Och Hulda säger då hon blifvit kysst:
»Tack, den var god — tack för din kyss» o. s. v.
Hädiskt skämtas med Nicanders sköna och gudomliga ställe:
»Hu! det är kallt, att gå på jordens yta
i munkedrägt, och heta Peregrinus:
Jag längtar åter till det gamla hemmet
der sorl och larm, ett evigt stridens buller,
der dofva åskor utaf djupa suckar
och utaf tårars svall från qvalens klippor,
förta det stilla, men dock skarpa ljudet
af verldsharmoniens näktergal, den lilla,
som sitter tyst (!) men slug, i verldens centrum,
uppå den stora, ljusa liljeklockan
och breder sina små solklara vingar
med sken utöfver de planeters kulor
och sjunger (!) så att man kan blifva galen.»
Man får i detta stycke lära sig — säger Aftonbladet — att det går an att på en gång tiga och sjunga så att man kan bli galen.
En bland de elakaste anmärkningar, som någonsin blifvit gjorda rörande ett drama, drabbar Ling, i det nämligen granskaren säger att med Ling tyckes tit. X. icke ega annat gemensamt än det, att han i hvart annat ord, eller oftare, efter meterns behof, låter sina hjeltar ropa ha! Detta medför likväl den fördel — tillägger Aftonbladet — att tragedierna kunna lätt förvandlas till komedier genom denna interjektions fördubblande.
En af Aftonbladets gunstlingar, liksom allmänhetens, var C. F. Dahlgren, men det hindrade icke, att han stundom fick höra ganska beska saker, såsom då det en gång
