anmärktes i tidningen, att det slarfvigt hopraffsade burleska godset i åtskilliga af hans berättelser väckte intresse af samma slag som den beryktade David Munck af Rosenschölds “Qvistofta-artiklar“, med hvilka Aftonbladet brukade förlusta sig på samma sätt som Stockholmsposten i verlden med Haqvin Bager.
Bland längre fram berömda vitterlekare, som temligen hårdhändt behandlades vid sitt första framträdande, må nämnas Orvar Odd och Almqvist, den förre för sin romans “Romarskölden“, den senare för “Drottningens juvelsmycke“. Om Sturzen-Becker säger Aftonbladet 1831 att “hittills har herr Assar Lindeblad vunnit det egna anseendet af Tegnérs förste efterhärmare. Det tyckes nu som herr S. skulle hafva lust att göra honom rangen stridig.“
Äfven Böttiger råkade illa ut i Aftonbladet för sitt skaldestycke Odinshög, der han sjunger om högarna att
»Som gudaberg de resa sig ur byn
och famna himlen, stödja aftonskyn.»
Man gör här två nya bekantskaper — anmärker Aftonbladet — den ena med ett slags berg, som kallas gudaberg, hvilka mineralogerna hittills icke torde observerat, och den andra med högar så höga, att de taga himlen i famn, hvilket måste vara en rörande syn.
Det var i denna fördomsfria krets, Palmær år 1834 inträdde, och för att opartiskt bedöma särskildt hans beryktade Aftonbladsartiklar mot Tegnér, bör man hafva för ögonen, att i tidningen fästes vid denna tid intet afseende vid personen, då granskning eller polemik kom i fråga. För öfrigt var Tegnér den angripande parten i detta fall. Palmær upptog blott å Aftonbladets vägnar den handske, som kastats åt det läger inom pressen, till hvilket han hörde.
En dag i augusti 1834 innehöll nämligen Askelöfs tidning, Svenska Minerva, Tegnérs svar på Agardhs inträdestal i svenska akademien. De inledande raderna i detta Tegnérs poem lyda sålunda:
Välkommen bland oss, fast ej mer som förr
den plats du intar aktas högt af alla,
en tron i ordets eller sångens verld,
ett domarsäte utan jäf och villa.
