Sida:Eldbränder och gnistor.djvu/209

Den här sidan har korrekturlästs
197
färd till hufvudstaden.

kom, som vanligt, fram med en hop förslager. — Hvad ville han då, frågade grannen. — Det tog jag ej reda på, svarade bonden. — Men du sade väl nej, frågade grannen. — Ja, det kan du lita på, sade bonden. — Och på samma sätt — så slutade Onkel Adam — kommer väl du att bete dig, i afseende på konungens propositioner.“

På dessa stickord svarade jag ingenting; ty jag är en beskedlig man, som låter en centner grofhet passera, om den är beledsagad af ett halft uns qvickhet. Och har jag med en gammal vän att göra, såsom nu var händelsen, får grofheten passera för blott en skrupel qvickhets skull.

Flera bekanta, än de två nyssnämnda herrarna, hade jag ej på ångbåten, till att börja med; innan dagens slut hade jag ett halft dussin. Bacchus vidrörde månget hjerta med sin förtrollande thyrs och stämde det till broderskap. Men “glömskans häger sväfvar öfver hornets brädd“ — säger skalden — och jag minnes numera hvarken mina nya vänners namn eller anletsdrag. Skulle någon af dem i en framtid träffa mig och säga: “god dag bror!“ så drabbar mig för ettusendeförsta gången det beska ödet att nödgas svara: “god dag, min hjertans bror! det är oändligt roligt att återse dig! hvad är det du heter nu igen?“

Ett enda äfventyr träffade oss under resan; ångbåten fastnade nämligen på ett ställe i Mälaren och satt fast omkring en fjerdedels timme. Detta äfventyr, så trivialt det var, sammanhängde likväl på ett märkligt sätt med det underbara och poetiska, såsom du får se af följande historia.

På Mälarens botten residerar en konung med namnet Tjaffs. Hela dagen igenom sitter han i sitt vattenslott, på en tron af sand, med en krona af näckrosor på hufvudet och ett säfstrå, såsom spira, i handen. Omkring tronen stå tritoner, som blåsa monarkens lof på snäcktrumpeter. Naturligtvis har han ej annat göromål än regera, hvilket sker på det sättet, att han ömsom nådigt nickar med hufvudet, ömsom majestätiskt hviftar med säfstrået. Ibland gör han bäggedera på samma gång. Äfvenledes händer emellanåt, att Tjaffs lägger venstra pekfingret på näsan och säger “hm!“ hvilket betyder så mycket, som att högstdensamme nu ämnar sysselsätta sin själ med visa och riksfaderliga tankar. Öfver detta hans sätt att sköta sitt konungsliga kall äro hans undersåtare, fiskarna, så