“Lappri!“ sade källarmästaren, som nu blandade sig i
samtalet. “Hvad middagssupen angår, tager man den
förskottsvis, innan man begifver sig till nådebordet. Så bruka
Stockholmsboarna göra, och sedan gå de med mycket lugn
sina kommande öden till mötes.“
Ett enhälligt skratt följde på denna underrättelse.
Sedan omtalade jag den dvala, hvari jag fallit på rikssalen, och begärde upplysning om hvad som slutligen der passerat.
“Jo,“ sade källarmästaren, “den yngste af prinsarna aflyfte sin krona, föll på knä och svor sin höge herr fader trohetsed. Min hushållerska, som — Gud vet huru — krånglat sig till ett inträdeskort, har sagt mig, att det var “riktigt sött“ att se. Fruntimmerna bruka ordet sött om allting, och hör man dem länge, så börjar man slutligen misstänka, att hela vårt jordklot blott är en stor karamell.“
Ett enhälligt skratt följde på denna reflexion. ― ― ―
Glasen tömdes och samtalet fortsattes.
Af några glosor, som under tiden undföllo mina bordskamrater, och hvilka allesamman gälde presterna och adeln, återfördes mina tankar för ett-tusende-första gången på ett obehagligt ämne, på den nuvarande ståndssplittringen. Man har behagat kalla den en fyra-splittring, men orätt. I alla vigtigare frågor hafva bönder och borgare hållit tillsamman emot de två första stånden och dessa emot dem. Splittringen har således varit, och är ännu, en två-splittring, eller en sådan, som förr eller senare nödvändigt uppkommer, der tvåkammarsystemet är rådande. Detta kan vara godt att hafva i minnet, derest regeringen skulle i tidens fullbordan, vilja landsfaderligt erbjuda ett förslag till representationens fördelning på två kamrar. Man har då någon anledning att misstänka, det maximen: “divide et impera!“ ligger i botten på bägaren.
Utom denna tvåsplittring stånden emellan, finnes en tresplittring emellan “de svarta“, “de hvita“ och “de grå“, angående sättet att realisera idéen af ett förnuftigt samhälle. Som de svarta blott är ett nytt namn på de liberala, och de hvita likaledes ett nytt på de konservativa, tar jag för gifvet, att du — högtärade Petter! — af gammalt känner deras åsigter. Men du kan ej veta något om åsigterna hos de grå; ty partiet är liksom namnet, alldeles
