förutsättning, att ondt skall med ondt fördrifvas, går jag in på närmsta källare för att ta mig en sup och en smörgås.
På dessa Stockholms-källare äro i allmänhet portionerna något för små. Jag hörde en gång en bonde rätt naivt tillkännagifva detta, då han skulle uppgöra sin räkning med kyparen.
“Hvad kostar bränvins-tåren,“ frågade bonden.
Efter erhållet svar frågade han: “hvad kostar kött¬smulan?“
Och när äfven detta blifvit besvaradt, frågade han: “hvad kostar öl-sqvätten?“
Men äro portionerna för små, så äro deremot priserna för stora; och det ena får hjelpa det andra.
Från källaren fortsätter jag min väg till ständernas hus, ty dit bär det hvarenda dag, söndagen undantagen. Kanske stannar jag ett par ögonblick på Södermalmstorg, för att betrakta högvaktens gardister, och kommer dervid på den idén, att vår stående armé borde utbytas mot tennsoldater. Skulle ej dessa kunna göra samma gagn, som den stående armén? Rådfrågar man Sveriges krigshistoria under de sista tjugofem åren, så måste frågan besvaras med ja. Skulle ej tennsoldater i vissa fall hafva ett afgjordt företräde? Äfven detta kan ej förnekas. Tennsoldater behöfva hvarken äta eller dricka; hvilken lindring i rust- och rotehållares bördor! Tennsoldater kunna exerceras under tak och på ett bord; hvilken fördel för de kungliga barnen, som nu måste sköta sina leksaker på öppna fältet och dervid riskera att förkyla sig. Jag skulle kunna anföra ännu flera småbevis på företrädet af tennsoldater, men jag förbigår dem, för att angifva det stora, det största. Hvem känner ej, att soldater ej böra vara af annan tanka, än deras konung? Likväl hafva händelser inträffat, då soldater — nämligen af kött och blod — tagit sig den dristigheten. Deremot kan historien ej uppgifva ett enda exempel på, att någon tennsoldat varit af annan tanka, än hans konung.
Jag kommer på Vesterlånggatan, en märklig gata; ty i hvarje hus finnes åtminstone en salubod, om icke flera. Här sitta Mercurii söner i tusental och spekulera på kunder, såsom spindlarna sitta i sina nät och spekulera på flugor. Vore hvarje gata i Stockholm lik Vesterlånggatan, skulle
