liberala pressen. Han anmärker uttryckligen, att det återstående af dikten är skönt och Frithjofs sångare fullkomligt värdigt.
Som man lätt kan ana, väckte dessa Palmærska bref blandade känslor hos allmänheten, men de bidrogo i icke oväsentlig mån att skaffa läsare till Aftonbladet[1]. De genmälen som förekommo i tidningarna voro, mycket matta. Palmær frågar Svenska Minerva, om de nötter han sändt sin goda tant voro för hårda för hennes gamla tänder, och detta måtte de verkligen hafva varit, eftersom hon icke svarade förr än efter det alla fyra Palmærska brefven med ganska betydliga mellantider sett ljuset. Först då förekom i Svenska Minerva ett “Bref till Aftonbladet från dess slägtinge Truls Trulsson“, stäldt till “min kära Lasse“ och innehållande sådana tarfliga qvickheter som att Lasse, oaktadt sina ansenligt långa ben, skulle komma till korta ifall han ville försöka att rida på Tegnérs Pegas. Och då en tidning i Göteborg salvelsefullt uppträdt, gaf detta Palmær blott anledning till nya dräpande sarkasmer.
Vi hafva nu sökt att så opartiskt som möjligt belysa dessa beryktade bref, öfverlemnande åt läsaren sjelf att bedöma om de “alltid skola stå som en skamfläck för den liberala pressen“, såsom det heter i en väsentligen med anledning af Palmærs uppträdande utgifven stridsskrift[2]. Bland det mest förargelseväckande, näst förfaringssättet mot Tegnér, var Aftonbladets uppträdande mot Atterbom, som redan 1831 blef omildt behandlad. Värre åtgicks han dock 1835, då han i den literära Upsala-tidskriften gifvit sig åstad som politiker. Det påstås uttryckligen i den nämnda Ekmarckska samlingen, att Palmær var författare till de genmälen Aftonbladet då framlade mot Atterbom, om hvilken det vid detta tillfälle bland annat yttras, att “han alltid ljög i Guds faders, Sons och den helige Andes namn“. För öfrigt erhåller han epiteter sådana som att han var “en af munklegender förtorkad mullvad“, ett
- ↑ Från och med 1834 var Aftonbladet — enligt hvad stämpeluppgifterna ådagalägga — landets mest spridda tidning.
- ↑ »De konstitutionela tidningarnas strid mot den falska liberalismen», en af C. E. Ekmarck utgifven samling artiklar, aftryckta ur Literatur-föreningens tidning, Svenska Minerva, Upsala korrespondenten, Skånska korrespondenten m. fl. tidningar. Den ganska digra volymen är tryckt i Strengnäs 1836.
