I slutet af kapitlet varnar profeten “folken“ och talar
om framtidens förhoppningar sålunda: “När I tå ropen på
then tiden öfver eder konung, som I eder utvalt hafven,
så skall Herren intet höra eder.“
Min högt ärade vän! En fråga à propos: Hur tror du att religionen skall taga sig ut i jakobinermössa eller jakobinismen med krucifix i handen?
Ett besök i Riddarholmskyrkan[1].
På ditvägen sökte jag komma i en passande, högtidlig sinnesstämning. Till den ändan upprepade jag i tankarna Lehnbergs bekanta fras: “Jag öppnar portarna till ett majestätiskt tempel etc.“ Men den hade ej åsyftad verkan. Då tog jag mitt parti, som en resolverad man, och inträdde ändå — utan högtidlig sinnesstämning, ja utan sinnesstämning alls.
Eörsta ögonkastet öfvertygade mig om, att kyrkan, hvad arkitekturen angår, ej kan mäta sig med våra domkyrkor, allra minst med den i Upsala. Den må till och med anse för en heder, om den får kalla Warnhems kyrka för bror eller kusin.
Men också är det ej bygnaden, utan dess innehåll, som här skall väcka och underhålla uppmärksamheten.
Först ett dussin rustningar af stål, blanka och präktiga. Rustningarnas tid är nu förbi och med detsamma det egentliga adelsväldets. Det våller krutet, som lär vara en ofrälse uppfinning. Den af krutet framslungade kulan har
- ↑ Ur Friskytten 1851. Genom välvilligt meddelande af tidningens utgifvare, herr Rudolf Wall, hafva vi blifvit i tillfälle att upptaga äfven ett och annat af Palmærs hand, som der icke är försedt med signatur. För öfrigt böra vi nämna att åtskilliga småbitar af Palmær äro, i det närmaste oförändrade, tryckta både i Ostgöta korrespondenten, Friskytten och Östgöta gazetten, hvilket vi ansett onödigt att angifva vid hvarje särskildt stycke. Urklippta Palmærska tidningsartiklar med skrifna rättelser af hans egen hand hafva vi ock anlitat. Utg.
