Sida:Eldbränder och gnistor.djvu/251

Den här sidan har korrekturlästs
239
tankar och infall.

saliga lättingar, dem Gud ej lagt något göromål på, och som ej heller något göra — vill han, korteligen sagdt, af dessa eller andra skäl begifva sig på landet, så behöfver han ej möda sig mycket för att komma utom tullen och med detsamma inom paradiset. Hulda försyn! haf tack för hvar herrlig sommardag, som du låtit mig, af icke förnuftigare skäl, än de anförda, ströfva omkring i Stockholms närmaste nejder, med ett facsimile af Maria kyrktorn i handen, nämligen en utdragen teaterkikare. Ville jag kika tillbaka på staden, så använde jag objektivglaset som okularglas, så att föremålet gick långt, långt bort, och utropade med triumferande röst: “O Sodom och Gomorrha! nu är jag långt, långt utom dina murar.“


Kung Midas hade af Apollo fatt ett par åsneöron. Konungens blygsamhet ville, att saken skulle hållas caché, och derför ålades hofvets hårfrisör vid lifsstraff dels att för ingen uppenbara de kungliga öronens beskaffenhet, dels att under en skickligt inrättad peruk dölja den för hopens misstänksamma blickar. Det senare lyckades, men icke det förra. Hemligheten blef hårfrisören för tung; han gick till skogs, gräfde en grop, steg ned deri och hviskade sakta: “Kung Midas har åsneöron,“ hvarefter han noga igenfylde gropen och gick hem. Men si! året derpå uppväxte säf ur gropen, och hvar gång vinden susade i säfven, så framhviskade denne de orden. “Kung Midas har åsneöron,“ och på det sättet kom hemligheten i dagsljuset. Man ser häraf att det i forna tider icke alltid lyckades för en kung, att vara åsna inkognito. I våra dagar deremot hör man aldrig säfven berätta något intressant, hvaraf torde kunna dragas den slutsatsen, att hårfrisörerna blifvit mera tystlåtna.


Hvilken fågel har värpt verldsägget? — ser jag på sångare och artister — en lärka; ser jag på furstar — en gam; ser jag på professorer — en uggla; ser jag på biskop H— en gås.


En frisk kropp låter sin själ göra hvad hon vill; en frisk själ håller sin kropp vid marginalen.


Man bör förse soldaten med en käpp, att han må kunna försvara sig, om någon kommer och vill taga geväret ifrån honom.