löfte att en gång i veckan hugsvala oss med något namnam, har tant alltifrån årets början ända till fredagen den 29 augusti sådant uraktlåtit. Men då fingo vi också, till ersättning för långväntan, ett gästabud för oss sjelfva. Då kittlade tant rikligen våra gommar med det yppersta, som någonsin kunnat anskaffas, med äplen, vuxna i poesiens eget paradis, med Tegnérska verser, allesammans efter vanligheten glänsande och pionröda på solsidan. Hvad de smakade mig skönt! — de flesta nämligen; ty det föreföll mig, som hade några varit omogna eller maskstungna eller bäggedera. Goda tant! Meningen med detta bref är dels, att frambära mina varma tacksägelser för fruktkalaset, dels mina oförgripliga anmärkningar och ödmjuka förfrågningar öfver de frukter, som ej velat smaka mig.
Jag ser i andanom, huru tant spärrar munnen opp och undrar hvad det är för en gynnare, som kallar tant för tant. Goda tant! Jag heter Nils Nilsson Nyberg, är son af salig Nils Nyberg[1], och tror mig, i kraft af den innerliga, på ömsesidig aktning grundade vänskap, som under ungdomsåren förenade tant och min salig fader, ega tillräcklig ursäkt för den familjera benämningen tant. Mycket har den aflidne berättat mig om sina och tants gemensamma äfventyr. Bägge tjente vi — sade min fader — hos Cyklopen Polyfem. Än biträdde vi honom att klippa den goda smakens elektoral-gumsar och gladde oss åt deras bräkande under operationen, hvilket stundom var retoriskt, stundom poetiskt, men alltid ljufligt; än hjelpte vi till, då han, som en ny Simson, släppte satirens räfvar med glödande eldbränder i svansen, in på vitterhetsfilisteernas kålåkrar, och det ena kålhufvudet efter det andra förbyttes i rök och aska; än togo vi oss en lustridt på åsnan Markall[2], än kokade vi sirapskarameller åt lilla Phosphoros[3], som gick i kolt. Det var — sade min fader — i lifvets slyngelår —
- ↑ På grund af ett par i k. bibliotekets samlingar befintliga bref af Claes Livijns hand, undertecknade Nils Nyberg, bör man anse, att uppslaget till denna i nya skolans strider beryktade signatur var Livijns. Den blef sedan ett commune bonum för medarbetarna i Polyfem, Askelöfs tidskrift. Utg.
- ↑ Bibliotekarien Wallmark.
- ↑ Nya skolans Upsala-tidskrift, som började 1810 och togs under armarna af Polyfem.
