Sida:Eldbränder och gnistor.djvu/74

Den här sidan har korrekturlästs
62
estetiska och kritiska uppsatser.

sådan kunde finnas, skulle icke blifva föremål för vänskap, men för dyrkan. Dessutom får jag den äran underrätta tant, att min läder ända in i sista stund bibehöll sin obilliga aversion för peruker, profoss-käppar och snörlif.

Mig uppfostrade den saligen aflidne så och så. Ehuru han ej alldeles försummade den moderna uppfostringsmetodens elementer: “mach-süss“, “pille“, “couche“, och “apportez“, — jag menar tévattensdrickning och visitgöring m. m. — öfvade han mig föga derutinnan, utan ville strax, med förbigående af alla mellan studier, försätta mig på studentparnassens öfversta klinter, lät mig derför dricka punsch och umgås med exellenser. Jag ser att tant häpnar vid ordet exellenser. Goda tant! Det var ej sådana exellenser, med hvilka man umgås "vördnadsfulld" — såsom tant behagat yttra sig — och hvilkas namn äro kända af statskalendern, utan sådana, med hvilka man umgås “förtroligt“ och hvilkas namn man känner af verldshistorien. Slika exellenser heta Shakespeare, Homerus, Sofokles, Horatius, Sterne, Rabelais, Byron etc. etc. Min lilla böjelse för estetisk spekulation understödde min salig fader med all gevalt, gjorde mig bekant med Lessing och Herder (också ett par exellenser) och sade: “Min son! då jag faller undan, vänd dig till Svenska Minerva med dina estetiska dubier; hon vet svar och råd för allting.

Det bedröfliga dödsfallet har timat. Min fader är icke mer bland de lefvandes antal. I arf efter honom har jag ingenting bekommit, utom arfsynden och en gåspenna. 'Nämnda penna sitter jag nu och fingrar, upprepandes för mig sjelf, halfhögt och ironiskt, de bekanta verserna ur Geijers Viking:

»Jag faders rostade svärd tog i hand,
Och svor att förvärfva mig krona och land
Uppå hafvet.»

Goda tant! Dubier hafva sedermera instält sig, just i anledning af det af tant publicerade Tegnérs-poemet, och jag måste således, till följd af min faders testamente, vända mig till tant med några ödmjuka frågor.

Första frågan låter så här: Finnes ingen skilnad mellan dikta och ljuga? Anledningen till denna enfaldeligen framstälda fråga skall närmare utvecklas i mitt nästa bref. Detta är redan alltför långt.