Jag kunde nu lämpligen sluta, om jag icke såge en
fråga sväfva på tants läppar.
“Hvarför“ — hör jag tant
säga — “skrifver icke kusin privatim till mig, utan trycker
sina bref i en allmänt läst tidning, och öfverlemnar dem
således åt den vidsträcktaste publicitet, som här kan vinnas?“
Goda tant! Orsaken är den här: jag är rädd om
hufvudknoppen; man har exempel på att den som skrifver till
vederbörande här i landet, får mista hufvudet, då deremot
den, som trycker, merendels slipper med Vaxholms fästning — ett lindrigt straff, i våra tider[1]. Svårare fall kunna
visserligen inträffa för en man, som trycker, t. ex. att dömas
till betydliga böter. Att undvika slikt, låter sig icke alltid
göra derigenom, att man samvetsgrant studerar tryckfrihetsförordningen; ty det är hof-kanslers embetet, som skall vaka
öfver dess vidmakthållande. Som nu allting (enligt nyare
bevisningar) är <i{tillåtet, som icke är förbudet, och åklagare
ingenstädes förbjudas, att läsa tryckfrihetsförordningen i
nattmössan, så kan en fattig syndare som trycker, och icke
läser tryckfrihetsförordningen i nattmössan, råka i kollision
med högbemälte embete, och stanna för thy åtföljande
olägenheter. Är man from och vill försäkra sig om sin
välfärd, så lägger man sig till en sådan nattmössa, som
åklagaremakten brukar, studerar deruti tryckfrihetsförordningen, och trycker med trygghet en tid bortåt — ack
men endast en kort tid; ty — ett tu tre — skaffar sig
åklagaremakten en ny nattmössa, och läser deruti tryckfrihetsförordningen på ett nytt sätt, om hvilket den fattige
tryckande och i gamla nattmössan läsande syndaren icke
kan hafva den ringaste aning. Jag har nu förklarat,
hvarför jag heldre publice trycker än skrifver privatim. Af två
onda ting väljer man gerna det minsta.
Min goda tants
ödmjukaste tjenare
Nils Nilsson Nyberg.
- ↑ Anspelning på kapten Lindeberg, som för sin till justitieombudsmannen ingifna skrift (oaktadt densamma förelåg äfven i tryck) dömdes till döden af hofrätten. Crusenstolpe blef, som allbekant är, för sitt majestätsbrott, dömd till fästning. Utg.
