Nå! lika godt — svarade tant — — men här kan jag
ju spisa mig alldeles förderfvad, här blir jag sannolikt sjuk
af indigestion, och jag ser icke till något apotek, hvarest
man kan förskaffa sig afförande medel.
Broder — svarade min sal. fader — i himmelriket har man aldrig indigestion, i himmelriket finnas inga apotek och inga farmaceuter.
Gode Gud! huru herrligt är det icke i himmelriket — utropade jag[1]. — En blixt af salighet genomljungade mig. Jag vaknade och fann att alltsammans varit en dröm.
I denna dröm förekomma åtskilliga vidunderligheter, t. ex. att min sal. fader kallar tant för bror och vill förmäla tant med mamsell Warg, ehuru tant sjelf är ett fruntimmer, en amazon; men sådant må ursäktas en dröm och en drömmare. Jag har endast berättat drömmen i afsigt att hugna tant med hoppet om ett långt lif; ty personer, om hvilka man drömmer att de äro döda, lefva tills mossan växer på dem — enligt sannfärdiga spåmadamers vitsord.
Med djup vördnad framhärdar jag
min goda tants
ödmjukaste tjenare,
Nils Nilsson Nyberg.
- ↑ Hvilka anledningar Palmær hade, att tänka sig himmelriket utan farmaceuter, ses af lefnadsteckningen, sid. 16.
