Sida:Elefantens Naturalhistoria.djvu/11

Den här sidan har inte korrekturlästs

9

att vara. retad; han nyttjar dem blott till eget och andras försvar. . Men igenom deras ställning, forms; och styrka, injaga de, tillika med djurets :'kolossaliska. byggnad, fruk- tan och liksom ett slags aktning. Såsom bevis på dessa tänders styrka, skola vi anföra, att en Elefanthona med dem högg djupa hål i stenmuren af. det hus, hvaruti hon i. Versailles hölls fången, och hvilade sedan på de i hålen instuckna tänderna. sitt tunga hufvud. De kunna med dem afbryta och med rötterna: upprycka träd, samt vända ' stundom i förbigående upp och ned på en eller annan - Negerkoja , som ligger dem i vägen, då de besöka plantagerna.

OÖXELTÄNDERNA formeras af enkla skifvor, som hop- växa och upptill utgöra en stor vid yta, med hvilken dju- ret tuggar. Fullväxta och: gamla tänder ba tydliga» och starka rötter, men de unga sakna den såsom vanligt. I början finnas i hela” munnen blott 4 oxlar, 2 i hvar käk, hvilka efter någon tid utträngas af andra nya, som forme- ras bakom de gamla; dessa lällas i sinom tid och djuret ombyter således 7-8 gånger tänder; hvar omsättning af nya, ger dem större. än de gamla. De halva i ytan af kronan 7-8 tums längd och 2-3 tums tjocklek eller bredd. Olikheten i strukturen af tänderna hos den Indiska och Afrikanska: Elefanten är först af Camper anmärkt och på sitt ställe anförd. - Man finner lätt att djuret med så star. ka tänder, kan krossa hårda ämnen och lätt söndermeala grenar af träd och äfven stammar af trädslag, som icke äro alltför sega och torra.

MUNNEN är i förhållande till djurets storlek liten, Indra käken, slutar sig spetsigt, under snabelns plattade sida och emellan försvaratänderna. Huden , som inunder omkläder den , är temligen tätt försedd med korta hår. Ofra läppen försvinner i snabeln; den undre är ej synner- ligen utmärkt från de andra delarna derikring, men tjock och liksom viken inåt munnens hålighet. Tungan kan ej . kallas stor, och har merendels sin spets nedåt böjd , och ligger djupt i munnen. Gommen är liten och trång. Svalget är såsom vanligt hos djur af denna klass, och glottis ehuru liten, sluter fullkomligt öppningen i öfre delen af luftröret.

Elefanten blef icke utsedd till en hende af Djurriket, och fick derföre ingen anvisning på animalisk föda. Och