22
gagn för 5-6 hästar och Äraga en tyngd, som dessa eji för: må flytta ur stället.
Af det redan anförda må hvar och en dömma om man med skäl tillagt Elefanten företrädesrätt framför Hun- den, Markattan och Bäfvern, de klokaste bland djuren. Hos Auktorerna förekomma många händelser beskrifna, vid hvilka Elefantens kloka förhållande och öfriga "egen. skaper måste beundras; men det skulle bli för vidlyhigt, att äfven med urval och förkortning afskrifva dem. Be- synnerligt är likväl att kunskapen om ett djur, 'så stort ' och tillika så nyttigt, icke allmännare varit utbredd. Ho- merus ger intet bevis, att han kände Elefanten, och Hero- dotus först omtalar hvarifrån det högt värderade Elfen- : benet hämtades. När PyrrAtus, Konung på Epirus, efter stlexander d. Stores tid, då de första Elefanter kommo till Enropa, landsatte sin armé och tillika med den mån- ga Elefanter, vid Tarento, år ifr. Roms uppbygg. 472 hade Romarne icke något eget namn för dem, utan alk lade dem i anledning af ortens namn der de först SågOs , IZucaniska Oxar (bos lucas. Zarro.). Sedan förde Man. Cur. Dentatus dem med sig i triumf, och Metellus, som år: 502: efter nyssnämda tideråkning öfvervann Karta- ginenserna, sände ifrån Sicilien öfver 100 stycken till Rom och städerna i Italien. Pompejus , vid sin återkomst från Afrika, spände dem för sin segervagn och i kriget mellan Jul, Cesar och Met. Scipio, förvärfvade sig 5:te legionen, genom nederlag på Elefanterna, den äran, att föra detta djurets figur i sin fana. — De gjorde dock ofta och i syn- nerhet sårade, mycken oreda under drabbningen och gin- go ej alltid dit man ville. Man brukade att afbugga sna- beln, eller att skrämma dem med eld, eller ock att skic- ka svin emot dem, hvilka de sägas IN eller frukta. Un- der Kejsarnes regering voro de en tid bortåt, icke sällsynta och underhöllös dels för nytta dels för nöje skull, och deltogo ofta i anställda djurfäktningar eller kämpade med Romarnas GladiatoFer. Plinius så väl som Suetonius berätta det otroliga, att Elefanter, under Neros och Gulbas tid, kunnat läras att dansa på lina, hvarvid likväl fordra 2:ne särskilta tåg. AElianus tillägger om dem, att de blifvit från ungdomen dertill inöfvade och att de voro födda i Italien; en omständighet som, i fall den är sann, ger hopp att tamda Elefanter äfven fortplanta sig och kunna
