27
de. Ibland de äldsta underrättelser vi äga om déssa ben, äro utan tvifvel de af Dr. Mather. 1 bref från Boston af år 1712 till Dr. Woodward, omtalar han, likväl såsom Jättben, sådana, fundna i Nya England. Oinkring år 1749 träffades vid Ohio floden i Kentucky, många dylika ben, hvilka, öfverförda till Europa; kringspriddes der till åt- skilliga länder och förvarades bland Naturalsamlingar. Ef- ter' en uppgift i en lärd Tidning, skall. Humboldt nyligen funnit Mammotben äfven i Södra Amerika och vid St:a Fé. Pallas rräffade dem under sin ' resa "genom åtskilliga Ry- ska Rikets provinser , på 16 särskilta ställen, der de icke voro sällsynta, nästan blott händelsevis, och ehuru ej alla voro Mammotsben, så är det troligt att de utgjorde stör- sta antalet... Han fann dem mest vid stränderna af åtskil- liga Hoder i Siberien, i kalkbäddar, tillika med Snäckskal, Haytänder (glossopetra) och dylika hafvets alster, samt i ett djupt underliggande jordhvarf, liknande en ”leraktig sjöbotten. En af Mammotdjurets försvarständer, öfver 3 alnar lång, gifven af Hr. BergsRåd. Psilanderhjelm år 1754, förmodligen från Siberien, förvaras ännu i 4, £'ett. Akademiens Museum y, tillika med en oxeltand, som tros vara ifrån N. Amerika. Hunter beviste först, att Mammots benen och i synnerhet dess tänder; tillhört et obeskrifvit djur, likt Flodhästen och Elefanten, ehuru till arten skildt från båda.
Herr C. W. Peale i Filadelfia, företog sig år 1801; att i New Yorks stater, efter. dertill gifven anledning af några bönder, uppleta och om möjligt vore sanimansätta ett fullkomligt skelett, af det så mycket omtvistade Mam . motdjurets fossila ben. Det lyckades honom slutligen att. efter mycken använd kostnad, tid och "möda , få 2.ne sådana temligen fullständiga Mammotskeletter, af hvilka det ena förvaras i Museum uti Filadelfia och det andra, med hvilket sonen Hr. Remör. Peale ärnar resa genom Europa, lärer ännu visas för penningar i London. Dessa oftast på 6-7 fots djup upptagna ben, lågo merendels i en bädd af grå mergel, som innehöll 73 proC. kalk, och torkad brann med klar låga samt lemnade efter sig ett svart kol. Kärren, som hysa dessa ben, ligga inneslutna inom berg och ha öfverst torf af 1-2 fots tjocklek; sedan ett lager af växtjord, med gula inväfde Jånga rötter; derpå ett lager, par fot tjockt, som liknar våt aska; dernäst ett af sönderfallna snäckor, som utgör liksom bottnen på
