28
kärret, är tjockast midt i och tunt vid kanterna, och der- under är grus och sandskiffer , som täcka ett tjockt lager af leraktig gyttja. I det 3:dje och 4:de hvarfvet, uppifrån räknadt, funnos benen, stundom flera tillsamman i naturligt skick sammansittande; stundom lågo de kring- strödda och utan ordning, och ofta nära jordytan.
Genom Herr. Peales berömvärda nit, att upplysa kän- nedomen af detta i så många afseende högst märkvärdiga djur, äro vi i stånd att derom lemna följande UPP ysnInger Mammotdjurets skelet "skiljer sig ifrån HElefantens, hufs vudsakligen i anseende till tänderna. Dess oxeltänder äro ganska olika med Elefantens, och tyckas tydligt utvisa att djuret varit köttätare och Jlefvat antingen af landt- eller vattendjur. Man jemföre t. ex. Hästens. eller Oxens och Fårets tänder med Kattens eller Hundens, och man skall lätt finna olikheten hos dem, som äta växter, från dem som äta kött. Mammotdjurets försvarsiänder, (på skelet- tet, 10 Eng. fot och 7 tum långa, 1 fot och 6 tum i om- krets), äro krökta och eftersträfva något spiralform; det är sannolikast att de varit nedåt böjda, så att spirallormen tillika gjort att spetsen blifvit vänd utåt och ifrån” djurets sida. inga framtänder synas, och det tyckes vara sanno- likt, af halsens korthet, som ej tillåter bufvudets böjning till jorden, att djuret varit försedt med snabel liksom Elefanten. Hufvudskålens och i synnerhet den 2 fot 10 tum långa undra käkens form, är mycket skild från Ele- fantens. I anledning af de ovanligt höga taggutskotten i ”yggraden, slutas att djuret lefvande icke kunnat vara rundadi som Elefanten i ryggen, utan hvasst som ett svin. Djurets längd från försvarstandens spets till svansändan, som dock ej var fullständig, var i rätt linie, 20 fot; ske-” lettets höjd öfver bogbladen var 11 fot; Bogbladet var 5 fot långt; den längsta "yg8 otan, 2 fot 3 tum, och det längsta refbenet, utan brosk, 4 fot 7 tum. Bröstbenets längd var 4 fot. Hela skelettet vägde omkring 1000 skålp. och alla ben voro tjocka och starka. Hvilket vidunder bland djuren! och detta ett rofdjur! Om «det lefvat i sko- garna, och om dessa varit sådana, söm de stora och vilda skogar vi nu känna, nemligen tätt beväxta och ofta för smärre djur ogenomträngliga, huru kunde detta, med sina stora utåt krökta tänder, genom dem bana sig en väg? huru kunde det uppjaga och finna nog tillgång på rot för att ej dö af hunger?
Efter noggrann jemförelse emellan Mammots-skelettet och andra till sina seder och förhållande väl kända djurs skeletter, samt öfriga hithörande omständigheter, har man trott sig berättigad att, utom det redan anförda, sluta: 1:o Au Mammotdjuret varit smalare och mycket vigare i sina rörelser än Elefanten. 2:o Förmodar Hr. Pownall att refbenens böjning och form, utvisar att de blifvit äm-
